kopingsgirl

Jaa hörni gott folk, nu är man i vecka 38, känns ganska overkligt, nu kan de seriöst ske närsomhelst :P Har iaf lärt mig profylax o läser en bok som förbereder mig inför en förlossning, nu gäller de bara att vänta in den stora dagen, födelsen av mitt o Björns barn <3 Jag är inte alls rädd eller nervös längre, tänk va häftigt, jag ska få föda!! Kommer bli en annorlunda och spännande upplevelse, och jag kommer känna mig trygg för har BJörn med mig där hela tiden :) Min älskling, som under dem här snart nio månaderna ställt upp för mig i vått o torrt, trots mina HEMSKA hormoner, ne de har inte vart lätt, men vi överlevde denna tid, det betyder att vi överlever allt tillsammans. Tänk så kär jag är <3 Och förhoppningsvis e han också det haha ;) Han är min nallebjörn som jag kan luta mig emot när det är motvind, han är alltid den som har hoppet uppe och säger att allt kommer bli bra igen och vet ni vad? Han har alltid rätt ;) Älskar dig min underbara fästman Björn Edman <3 Du och jag + Bebis o Aragon för alltid <3 Min älskade lilla familj <33333