Förlossningsberättelsen!
Känns fortfarande lite jobbigt att tänka på förlossningen, men det går nog bra att skriva ner den, kanske blir bättre att få ur sig lite av den.
Allt började på måndagen med den så kallade latensfasen, då man ska öppnas från 0-3 cm.. Pinvärkar som sattes igång och det tog tre dygn för mig att öppnas från 0 till 3 cm... Det va hemskt, hade ont, kunde inte äta lr sova.. Så va rätt slutkörd när vi kom in till förlossningen för fjärde gången på torsdag kväll men blev lycklig när dem sa att jag va öppen 4 cm. Fick kläder att ta på mig, den fina vita rocken o blöööja ;) Haha!
Björn kom vid halv åtta ungefär, då hade jag vart där kanske nästan 2 timmar. Vi fick ett rum och sen satt vi där, jag mamma o björn. Jag andades duktigt genom värkarna som gjorde skapligt ont, men inte så ont så jag dog :P
Ett par timmar senare va jag öppen 5 cm, tur att de hänt nåt iaf tänkte jag.. Och sen ett par timmar efter det, kan de ha varit ungefär 1 på natten va jag öppen 7 cm och då hade jag så ont att jag inte palla mer, det tog lång tid allt och jag valde faktiskt ryggbedövning. Det va skönt, smärtan försvann men jag kunde ändå inte slappna av, så ingen vila blev det inte.. Btw lustgasen va LOVELY!
Jag va så sliten o trött, hade nu vart vaken nästan 3, 4 dygn och knappt ätit nåt.. Sen senare på morgonen kände jag att de började komma krystvärkar.. HEMSKA krystvärkar, och jag bad dem kolla mig igen, jag tänkte att NU är jag helt öppen, men NEJ!! Jag hade stått still på 7 cm heeela jäävla natten, och jag ville krysta men FICK INTE!! Och dem blev mer o mer förjävliga... Dem gav mig värkstimulerande dropp, men usch allt blev mkt värre. Jag har ALDRIG känt en sån ENORM kraft i min kropp och jag hade INGEN kontroll över den. På förmiddagen skulle jag träffa en läkare och det började pratas om kejsarsnitt.. Jag fick panik. NEJ jag som skulle undvika det!!! Men helt plötsligt blev krystvärkarna så ENORMA att jag bad dem kolla mig igen, öppen 8 cm. Det skulle bli en vanlig födsel, tack!! Men nu tog verkligen värkarna över min kropp, jag förstod inte, skulle inte EDA hjälpa??? Tydligen inte... Sakta sakta öppnades jag till 10 cm, och det va dags att krysta ut, just då hade jag INGA krafter kvar.. Varje krystvärk va för kort så hon åkte ner lite med huvet, men sen upp igen. Helt plötsligt va det läkare och massa människor inne där hos mig och jag fatta inte riktigt va som hände, men hörde ordet sugklocka.... Hon ville inte ut alltså...... Dem satte någon bedövning där nere, sen satte dem in sugklockan och när jag krysta så skulle dem dra ut henne. Jag kände verkligen hur det sved och huvet börja komma ut och sen släppte sugklockan och hon åkte in igen!!! Nu orkade inte jag mer och de gjorde så ont och jag hade inga krafter kvar alls!! Det va HEMSKT!!! Dem satte dit sugklockan för andra gången och sa åt mig att krysta, jag orka inte men ändå krysta jag så in i **********!! Känner hur huvet långsamt kommer ut och usch va ont det gör!!
Men sen! Kroppen glider ut, hon flyger upp på min mage, börjar skrika och ALL smärta släpper!! Wow, ögonblicket när hon kom upp på magen va värd all smärta i hela världen!!
Våran älskade Isabell va född, 3814 gram, 51 cm, född 14.52.
Latensfasen tog 3 dygn och aktiva fasen tog 22 timmar.
Och sen kom alla läkarna in och berömde mig för att jag verkligen orkade, jag klaga inte en enda gång tydligen. Stark man känner sig :P
Stygn: 8
Allt började på måndagen med den så kallade latensfasen, då man ska öppnas från 0-3 cm.. Pinvärkar som sattes igång och det tog tre dygn för mig att öppnas från 0 till 3 cm... Det va hemskt, hade ont, kunde inte äta lr sova.. Så va rätt slutkörd när vi kom in till förlossningen för fjärde gången på torsdag kväll men blev lycklig när dem sa att jag va öppen 4 cm. Fick kläder att ta på mig, den fina vita rocken o blöööja ;) Haha!
Björn kom vid halv åtta ungefär, då hade jag vart där kanske nästan 2 timmar. Vi fick ett rum och sen satt vi där, jag mamma o björn. Jag andades duktigt genom värkarna som gjorde skapligt ont, men inte så ont så jag dog :P
Ett par timmar senare va jag öppen 5 cm, tur att de hänt nåt iaf tänkte jag.. Och sen ett par timmar efter det, kan de ha varit ungefär 1 på natten va jag öppen 7 cm och då hade jag så ont att jag inte palla mer, det tog lång tid allt och jag valde faktiskt ryggbedövning. Det va skönt, smärtan försvann men jag kunde ändå inte slappna av, så ingen vila blev det inte.. Btw lustgasen va LOVELY!
Jag va så sliten o trött, hade nu vart vaken nästan 3, 4 dygn och knappt ätit nåt.. Sen senare på morgonen kände jag att de började komma krystvärkar.. HEMSKA krystvärkar, och jag bad dem kolla mig igen, jag tänkte att NU är jag helt öppen, men NEJ!! Jag hade stått still på 7 cm heeela jäävla natten, och jag ville krysta men FICK INTE!! Och dem blev mer o mer förjävliga... Dem gav mig värkstimulerande dropp, men usch allt blev mkt värre. Jag har ALDRIG känt en sån ENORM kraft i min kropp och jag hade INGEN kontroll över den. På förmiddagen skulle jag träffa en läkare och det började pratas om kejsarsnitt.. Jag fick panik. NEJ jag som skulle undvika det!!! Men helt plötsligt blev krystvärkarna så ENORMA att jag bad dem kolla mig igen, öppen 8 cm. Det skulle bli en vanlig födsel, tack!! Men nu tog verkligen värkarna över min kropp, jag förstod inte, skulle inte EDA hjälpa??? Tydligen inte... Sakta sakta öppnades jag till 10 cm, och det va dags att krysta ut, just då hade jag INGA krafter kvar.. Varje krystvärk va för kort så hon åkte ner lite med huvet, men sen upp igen. Helt plötsligt va det läkare och massa människor inne där hos mig och jag fatta inte riktigt va som hände, men hörde ordet sugklocka.... Hon ville inte ut alltså...... Dem satte någon bedövning där nere, sen satte dem in sugklockan och när jag krysta så skulle dem dra ut henne. Jag kände verkligen hur det sved och huvet börja komma ut och sen släppte sugklockan och hon åkte in igen!!! Nu orkade inte jag mer och de gjorde så ont och jag hade inga krafter kvar alls!! Det va HEMSKT!!! Dem satte dit sugklockan för andra gången och sa åt mig att krysta, jag orka inte men ändå krysta jag så in i **********!! Känner hur huvet långsamt kommer ut och usch va ont det gör!!
Men sen! Kroppen glider ut, hon flyger upp på min mage, börjar skrika och ALL smärta släpper!! Wow, ögonblicket när hon kom upp på magen va värd all smärta i hela världen!!
Våran älskade Isabell va född, 3814 gram, 51 cm, född 14.52.
Latensfasen tog 3 dygn och aktiva fasen tog 22 timmar.
Och sen kom alla läkarna in och berömde mig för att jag verkligen orkade, jag klaga inte en enda gång tydligen. Stark man känner sig :P
Stygn: 8
Latensfasen!
Igår natt kl 2.00 vakna jag av en riktigt stark värk, förstod direkt att det hade börjat.. Jag gick upp, klocka värkarna som kom med 5 min mellanrum. Väckte Björn och sen på morgonen åkte vi till förlossningen eftersom dem kom med 4 min mellanrum. Hade riktigt riktigt ont, dem undersökte mig, öppen 1 jävla cm............... Vi fick åka hem vilket jag alltid vart rädd för... Hela dagen gick igår och värkarna gjorde ont och kom lite oregelbundet, igår kväll hade jag inte sovit på 35 timmar, så ringde förlossningen och dem bad oss komma in så jag fick ta med hem tabletter att sova på, undersökte mig igen, öppen 2 cm.......... Jaha, kul....... Fick iaf sova 6 timmar inatt.. Nu har jag suttit här med äckligt onda värkar i över 35 timmar, och öppnats 2 cm bara!!!!!!!!!!!!!!!! Det är GRYMT jobbigt. Om inte värkarna blir med regelbundna nu under dagen så får dem FAN sätta igång mig inatt för då har ja gått runt med värkar i 2 dygn. Utsliten, trött, frustrerad, ont och vill föda vårt barn nu!!!! Björn jobbar idag iaf, snart kommer mamma med lite gott som tur är, måste äta o dricka ordentligt iaf så min energi inte försvinner helt... Snälla gode gud, säg att ja iaf öppnats 3 cm ikväll för då får jag stanna kvar. Tredje gången gilt, LR?????
Älskade Björn, tur att han finns iaf som stöd, älskar dig <3
Älskade Björn, tur att han finns iaf som stöd, älskar dig <3
